johankuppa

Ju att berätta om våran nära döden upplevelse...

Innan vi fått tag i våra värsting fyrhjulingar hade vi några mindre fyrhjulingar samt vanliga mopeder (vespa variant)
Trots detta bestämde vi oss för att bege oss upp i bergen, färden började uppåt, över en kulle, uppför en backe, uppför en ännu längre backe, genom en djungel, genom träsk o barmark, ja jag tror ni fattar!
Efter två melleniumskift kom vi fram till något som hette Coral Beach, inget märkvärdigt egentligen och eftersom det hade varit sjuuukt branta backar ner så bestämde vi oss för att lämna våra motorfordon högst uppe på berget medan vi gick till fots ner. Redan där ringde varningsklockorna, att gå ner betyder indirekt att man behöver ta sig upp igen, dock hade vi räknat med att eventuellt hitta en taxi eller kanske få skjuts upp igen...

Vilken jävla nitlott!!!

Backen som lutade mer eller mindre spikrakt uppåt var fan inte och skämta bort, det var dessutom 3st (!)

Bilderna gör sig knappt rättvisa då man inte ser avståndet och lutningen på dom, men jag svär att det är dom sjukaste backarna jag varit med om!

Högst upp på toppen..





Efter dom 2 första km uppför backen!




Här nedan hade man mer eller mindre gett upp att komma levande ur det hela...



Efter veckor av återhämtning unnade vi oss ngot av det bästa vi ätit på ön under denna tiden.



Grillade grönsaker, rostad potatis med Australian Steak! Overkligt bra!


Därefter blev det lite pang pang, mitt resultat imponerade som sagt inte:P







Observera att där jag håller min vänsterhand är ca 3-4 kulhål där jag lyckats träffa utanför träffytan :P