johankuppa

Idag, eller ja igår tekniskt sett med tanke på att klockan är över midnatt föddes min son William, Milton, Johan Grahn...

Just i det ögonblicket kändes det mer eller mindre overkligt, var den där "saken" min? Antingen var jag bara chockad eller så förstod jag inte innebörden att få barn, hur stor den egentligen var...

 

Första tiden är egentligen inget speciellt med tanke på att han bara sov, åt eller sket:P 

 

Nu i efterhand kan jag ärligt säga att jag aldrig älskat ngt eller ngn så mycket som jag älskar honom, Folk säger att jag kan vara reservativ eller känslokall men jag kan inte för en minut se ett liv utan honom....