johankuppa

Innan jag börjar skriva detta inlägget vill jag påpeka att jag varken söker efter sympatier eller medlidande för mig själv och mina vänner utan jag vill endast berätta sanningen!

Kristianstad är en liten stad, det får man acceptera, det blir skitsnack, det blir rykten, det blir avundsjuka. Känns som hela Kristianstad är en enda stor bubbla. Ska berätta hur tankarna går i mitt huvud så ni lättare förstår.

I Kristianstad vill alla vara den coola killen/tjejen, vi vill vara som man är i Stockholm eller New York. Såfort någon sticker ut på något sätt blir det skitsnack för denna personen är speciell, kaxig, arrogant eller någon annan anledning.(enligt resten av befolkningen)
Detta är iofs typiskt svenskt, I sverige tycker vi ju att det blir jobbigt ifall det kommer fler personer till busshållplatsen där du står, ungefär så känns det!

För att förtydliga detta ännu mer är Kristianstad kompisarnas kompisar stad. Alla känner alla, känner du inte alla har du iaf en kompis som känner personen och skulle det mot förmodan vara så att din kompis inte känner henne/honom så har iaf kompisen en kompis som känner personen! Do you feel me?
Vill du veta något om någon får du reda på precis allt inom 10 minuter, fullständigt namn, adress, intresse, gamla flickvänner/pojkvänner, ja du kan fan tom få reda på underklädsstorlek..

För ca en månad sen tog en av mina vänner Emil livet av sig. Händelseförloppet tänker jag inte gå in på mer än att det var Pelle, Anton jag själv och Robin som hittade honom.

Personligen kände jag inte Emil alls lika bra som mina vänner, tänker framförallt på Calle, Ola, Jeppe, Ludde, Pelle, Anton, Robin mf som växt upp med honom, gått i samma skola, delat samma fritidsintresse, umgåtts dagligen etc.''

Jag själv kände inte honom ytligt men inte heller så nära som jag kanske önskat. Jag utbildade honom till Bartender, umgicks väldigt mycket med honom förra sommaren och lärde känna en väldigt rastlöst, glad, djup människa.
Jag kände Emil som en person som hade väldigt mycket eftertanke, han var glad samtidigt som han var väldigt rastlös, ibland var han mer än rastlös kanske rentav jobbig. Han var en person som sa vad han tyckte och tänkte och alltid fullgjorde det han hade bestämt sig för att göra.

Min bild av honom har knappast förändrats av honom, snarare förstärkts. Jag har många gånger funderat över varför han gjorde det, en del av mig är så jäävla förbannad för att han gjorde det och lämnade familj, vänner, grannar etc efter sig på ett så brutalt sätt, en annan del av mig känner att det var hans val.

Jag och Calle Kristiansson har haft väldiga diskussioner om detta, ibland har det nästan blivit hårdare än diskussioner. Innan jag träffade Calle så tyckte jag att det var fegt att göra självmord, fegt att lämna alla bakom sig, du förstör ju alla andras liv i din närhet också, att man smet från sina problem men sen jag träffade Calle ändrade jag delvis uppfattning.

Calle såg på samma sätt som jag men därimot tyckte han att alla människor måste ju få välja själva ifall man vill leva eller inte, precis som du väljer ifall du vill gå på en fotbollsmatch eller inte, samtidigt kan man ju inte föreställa sig hur dåligt man måste må för att fatta detta beslutet. Jag själv har aldrig mått så dåligt, självklart har man tyckt synd om sig själv och känt sig som den minsta människan på jorden, men steget att må dåligt över kärleksproblem och ta livet av sig själv är djävulskt stort!
Samtdigt som man tycker de är fegt att lämna världen måste man säga att det är modigt, att stå från en byggnad och slänga dig ut eller när du står och väntar på att slänga dig ut framför ett tåg eller liknande, att väl göra det då måste du nog vara ganska modig.

Varför skriver jag nu detta då? I första hand vill jag hylla Emil Karlsson för att jag fick lära känna honom som person men också för att han var en person som alltid följde det han hade bestämt sig för att göra, då fick inget komma imellan men framförallt ville jag berätta om saker man hört på stan.

Vissa säger att dem hört Emil säga att han var trött på livet, FUCKING BULLSHIT säger jag. En del säger att jag och Robin plockat ner honom när vi hittade honom, ännu mer skitsnack. Allting gick till precis som det skulle och polisen gjorde sitt jobb!

Sen har jag även hört att människor tyckt till om Ola & Pelles val att gå ut på lördagen (Tragedin hände på måndagen)
Ni som tycker att Pelle o Ola gjorde fel, säger bara en sak, Skit ner er. Alla människor reagerar olika och man har rätt att bearbeta det hur man känner som individ. Ska man hellre sitta ensam hemma på rummet och bara få massa bilder och minnen i huvudet? Vill man gå ut och försöka bearbeta det på det sättet ska man absolut få göra det, det är upp till var och en!

Emil Karlsson<3                                                     6/5 1988    -     26/1 2009