johankuppa

Har precis kommit hem från en sjuhelvetes dag!

Började med att jag försov mig till Pelles hemkomst, for in till stan vid tvåtiden och hämtade ut biljetterna till Banken, åkte sen ut och hämta Pelle och jeppe i wä för att sen åka och ta imot Louise Skoogh som sprang ut från Österäng strax efter fyra snåret!
Bara att konstatera att årets studenter har haft maximal otur vad det gäller väder, idag var absolut inget undantag,. Regnet verkligen pissade ner med stort P.
Efter diverse inköp blev resan Jacob Engvall-Felicia Jamrowski-Louise Skoogh-Banken-Pelle!

Banken var helt galet mycket folk, för min smak var det för mycket. Var bara jobbigt, man kunde inte gå in, man kunde absolut inte gå ut om man mot förmodan lyckades komma in, att stå utan tak över huvudet var inte heller någon bra idé eftersom det mer eller mindre regnade hela kvällen! Det skvallrades om att Banken sålt nästan 1600 förköp, skulle absolut inte förvåna mig om det var så. Hade man varit Banken´s ägare kan man skratta hela vägen till den riktiga banken på måndag, tänk er själva 1600 personer gånger entré som låg på 150= 240 000:- och då är inte barintäkterna medräknade!
Bandet som spelade ikväll var The Poodles, var betydligt bättre än vad jag trodde och många trotsade regnet för att stå framme vid scenen när de spelade!

Efter banken gick jag och Engvall hem till Pelle, dock utan Pelle. Hemma väntade Tomas med Stanley cup finalen mellan Detroit-Pittsburgh. Repris på förra årets final då Detroit drog längsta strået. Detta året vann Pittsburgh med 2-1 efter två mål av Tabot (Pittsburgh) och reducering av svenske Jonathan Ericsson.
Måste vara riktigt surt för slovaken Marian Hossa som inför säsongen tackade nej till en monsterlön av Pittsburgh och bytte lag till Detroit eftersom han trodde att Detroit hade betydligt bättre möjlighet att vinna Stanley cup. Han får helt enkelt bita i det sura äpplet nu!


Som avslutning:

Många kommer minnas tillbaka på studenten som en av höjdpunkterna i sina liv. Att man aldrig haft så roligt tillsammans med sina vänner/klasskamrater etc etc.
Baksidan på kristallkulan är en helt annan och den blev än mer påtaglig efter kvällen!
Jag själv minns tillbaka på studenten som en verklig höjdpunkt i mitt liv, dock minns jag saker som inte var alls så glamorösa. När jag sprang ut från Söderport hade jag ex antal rosor, säkert 20-30st, jag hade hur många somhelst som väntade på mig när jag sprang ut, allt från släkt till vänner, men alla har det inte så, verkligen inte.
Minns en kille som jag såg som hade typ 1 eller 2 rosor, då skäms man nästan, tänk er själv att inte ha någon att springa ut till, att inte ha det så gott ställt så man får antingen välja ifall man ska gå på balen eller om man ska ha en studentfest hemma, man kanske måste göra det valet eftersom föräldrarna inte har det så gott ställt eller dylikt!

När jag och Jeppe sprang upp till Pelle innan idag såg vi en ensam tjej som kom hem, förmodligen hade hon sprungit ut precis, hon gick ensam med få rosor kring halsen och redan då diskuterade vi ovanstående, när vi kom hem inatt till Pelle stötte vi på denna tjejen igen och gratulerade henne till studenten och frågade om hon varit på T-baren ikväll, det hade hon inte. Hon hade varit i Tivoliparken ensam med alla högstadie-elever eftersom hon inte haft råd att gå in på T-baren, Innombords gråter jag verkligen!

Visst, studenten kan verkligen vara det bästa som finns, om man har någon. Det kan också påminna en om hur grymt det kan vara för andra som inte har samma förutsättningar!

Bara lite tankar efter en otroligt låång dag!